Fundilerar en massa...
Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på - tankarna snurrar bara runt som en jäkla karusell i huvudet på mig!
Det är bara 2 veckor kvar tills jag kommer ligga på operationsbordet och tankarna flyger iväg om hur kommer det att gå, jag som verkligen AVSKYR allt som har med sjukhus att göra.
Visst detta är inget sjukhus som jag kommer ligga på men ändå, det är en stor operation som jag kommer att gå igenom - mellan 2-4 timmar, sen får man väl se hur lång operationen tar på mig, det varierar ju från person till person och då jag har ganska mycket överflödigt skinn som ska bort.
Oya gjorde mig iaf. mindre nervös när hon sa att jag kommer va nöjd efteråt så nu hoppas jag att det stämmer också! :)
Tankarna snurrar ju självklart hur allt kommer bli när jag kommer hem igen dagen efter - med barnen och alla sysslor som måste göras här hemma.
Jag kommer ju inte få bära eller anstränga mig nå värst mycket så jag är riktigt glad att kärleken min kommer va hemma den första veckan tillsammans med mig och hjälpa till då jag kommer ha sjukt ont och kommer behöva vila en hel del.
Har även min mamma som ställer upp, grannarna kommer även hjälpa oss en massa.
Dom vill ju helst inte att jag ska va nära djur den 1.a veckan, varken katt, hund, häst eller vilket djur som helst pga. infektionsrisken.
Och vi har både hund och katt här hemma - men det gäller att va NOGA med handhygienen då jag INTE tänker lämna bort våra djur pga. att jag gjort en operation.
Har vi skaffat djur så ska dom få va med oss och inte behöva lämnas bort - nu tycker säkert folk jag är helt dum i huvudet eller nå...
Men det är så det är - man har själv valt att skaffa dom.
Sen när hjärtat börjar jobba igen så hoppas jag att jag ska va mer på benen än vad jag kommer va det första dagarna - ska göra allt för att va uppe och gå så mycket som möjligt - så mycket kroppen kommer att orka!
Nervositeten för att sövas ner är ganska jobbig - tur man får lugnande tabletter innan! :)
Jag har bara sövts ner en gång innan och det var när jag genomgick GBP operationen 2007, det gick för visso bra förutom uppvaknandet - det var väl inte det roligaste att handskas med mig!
Hoppas att det är bättre denna gången!
Hoppas också att Bibbi som va på kliniken och pratade en massa med mig kommer va med under operationen - vi KLICKADE på en gång med varandra, så underbar människa! ♥
Hon sa iofs. att vi ses den 4.e så man kan ju alltid hålla sina tummar & tår!
Jag har ju själv valt att genomgå denna karusellen då jag tror att jag kommer må så mycket bättre efter allt och få bort en massa skinn som bara är ivägen.
Men att jag skulle få GODKÄNT trodde jag aldrig - men nu är jag här och snart dags för mig! :)
TÄNK - när allt är klart och jag mår bättre, svullnaden gått ner (vilket kan ta tid) så ska jag köpa mig en helt ny garderob, kläderna kommer va förstora och jag kommer bara älska livet att gå och shoppa kläder som verkligen kommer sitta bra!
Nu sitter dom inte alls som dom ska då mina ben inte är så värst stora så jeans är ju ingen höjdare att ha på sig om man inte syr in dom i benen! ^^
Nä - jag längtar efter denna dagen - men kommer TOKSAKNA min man & mina små charmtroll nå grymt mycket.
Glad att min mamma kommer dagen efter och hämtar upp mig från kliniken - hon är verkligen världens BÄSTA mamma som ställer upp i vått och torrt!
Hoppas bara detta kommer gå bra - idag ska jag & mannen ta lite förebilder, kommer verkligen HATA att se dessa bilder, mår så dåligt av att se detta äckliga skinn... men nu ska det VÄCK! :)
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
