Som jag skrev i tidigare inlägg så märkte barnmorskan att jag inte mådde sådär jättebra, och då brast allt ut i gråt!
Så vart en massa prat om det och det kändes väldigt skönt att få prata ut!
Hon undrade om jag ville ha någon att prata med och självklart vill jag det!

Tänkt många gånger på att ta tag i en psykolog men aldrig lyft luren och ringt, och varför jag mår dåligt har ingenting med graviditeten eller mina barn att göra utan det handlar om min operation som jag har gått igenom då jag har väldigt mycket överflödigt skinn som sätter sig i mitt psyke!
Det är lixom inte en dans på rosor att gå igenom en operation utan man ändrar hela sin livsstil med mat och allt!
Men det enda som är nackdelen med mig är just skinnet, det är det jag mår så fruktansvärt dåligt över!
Annars mår jag hur bra som helst, men bara att detta helvete sätter sig i ens psyke och man kommer in i en massa depressioner!

Så idag när jag & Annika hade pratat klart så gick vi vidare till en annan tjej som har en massa samtal och grejjer på familjecentrum.
Där frågade hon mig lite frågor hur jag mådde, vad det handlade om, hur mina nära & kära såg på detta, om dom visste att jag mår som jag gör och allt sånt där! 
Jag förklarade precis hur det var, hur läkarna var och då brast det igen!
Det är ungefär som dom bara opererar sen efter 5.årskontrollen släpper dom patienterna fria och skiter totalt hur dom mår!
Många tar till tabletter, alkohol eller någonting annat för dom mår som dom gör...
Men jag är jävligt glad att jag inte har gått så långt, även om tankarna har funnits att man inte vill leva längre...

Jag gör allt för mina barn, det är dom som får mig att vilja leva & kämpa vidare... dom är mitt allt!

Jag är väldigt glad att jag fick prata med henne idag, så ska prata med henne nästa vecka också men då är både mitt livs kärlek med på mötet och även Linus kommer vara med då vi ska dit på 3 mån kontroll & vaccination!

Sen får vi se hur vi fortsätter frammåt i detta.

Jag ska iaf. ta och sätta mig och skriva ett brev till min dietist som jag har sen operationen, världens underbaraste människa...
Så även hon får reda på hur jag mår, så kanske även hon kan föra detta vidare och även komma med råd som jag kan göra för att komma vidare!
Det har som sagt snart gått 4 år sen jag opererade mig och det är NU allt kommer som jag har hållt inom mig!
Men det är först nu som detta kommer och sätter sig i mitt psyke då jag vart gravid 2 gånger under dessa 4 år!

Annika frågade även om hon fick berätta för BVC sköterskan Emma som vi har om detta så även hon visste hur jag mådde osv.
Och det är ju egentligen en självklarhet att hon ska få veta om det tycker jag!

När samtalet var över med den här tjejen jag pratade med så gcik vi vidare till Emma för att se när vi skulle vaccinera Linus veckan därpå och då gav Emma mig en stor kram...
Hon förstod verkligen att jag mådde dåligt och sa att det är helt sjukt att läkarna i dagens samhälle bara skiter i vissa patienter!
Hon har hört flera sådana här fall som jag nu sitter i, och hon tycker det är förjävligt!

Men jag kommer försöka va stark, jag kommer kämpa... JAG SKA MÅ BRA hur långt jag än måste gå med detta!!!

Är glad att jag har mina nära som verkligen stöttar mig i detta!
Kommer även fortsätta träna flera ggr i veckan som jag gör, mest kommer det nog bli styrka och bygga massa muskler...
Träningen får mig att må bra!

Nä, jag ska bli nöjd över mig själv!