Känns som jag behöver skriva av mig lite granna! :)
Det är som sagt MIN blogg och jag skriver precis vad jag vill i den, ingen tvingar just dig att läsa eller kommentera i den om du inte är ett dugg intresserad!
Vet många som läser min blogg, och både nära & kära som man sällan träffar osv.

Jag har precis vaknat efter att ha legat och vilat i 1 timme, vaknade av att jag fick världens hostattack... är det min tur nu???
Har iofs. haft massa hosta ett bra tag nu, men nu är den katastrof! :(
Aja, det är bara gilla läget helt enkelet... är iaf. pigg & glad nu!

Nu till någonting helt annat som jag ALDRIG trodde jag skulle skriva om i min blogg då den är öppen för precis vem som helst!
Har aldrig någonsing skrivit om detta tidigare, alltid hållt det för mig själv & för dom som vetat om det!
Men hur kul är det att ha en blogg med lösenord på som man måste dela ut och bla bla bla... jag har egentligen INGENTING att dölja så jag kör på! :)

Jag är den jag är och det kommer jag alltid att vara, antingen hatar man mig eller så tycker man om mig!
Många tycker jag är dum i huvudet, många älskar mig...
Så är det nog med dom flesta människorna! :)
Jag har många fiender men även många underbara vänner!

Hösten 2007 genomgick jag en GBP (Gastric Bypass) operation, en operation som tydligen har blivit väldigt vanlig & populär nu!
Innan min operation så hatade jag mig själv, skämdes för den jag var, ville bara dö, kunde inte visa mig bland folk typ, mådde väldigt dåligt men jag bestämde mig för att genomgå denna GBP operation och sagt och gjort så vart det läkarbesök, infomöten sen helt plötsligt så låg jag där på operationsbordet!
Allt gick väldigt fort då det var avbokningar från folk som hade ångrat sig så jag fick mindre än 1 vecka på mig att förbereda mig för operationen!

Allt gick bra, jag vaknade upp och hade lite ont men jag gav mig inte!
Efter uppvakandet så låg jag i stort sätt aldrig i sängen utan var uppe och gick hela tiden, drack saft, te och fick äta flytande soppa!
Det var en jävla pina i början men man vänjde sig vid det!
Tiden gick och man gick över till puré kost, sen till vanlig kost... åhh vad man längtade efter en viss maträtt...
Jag längtade så mycket efter spagetti & köttfärssås! :)
Men när jag väl fick börja äta vanlig mat så klarade jag inte av att äta köttfärs, spydde som en gris och mådde skitddåligt så fort jag skulle äta köttfärs...
Det gick bara inte, men fick i mig annan mat som tur var!

Har inte haft en enda komplikation efter operationen, förutom de där med köttfärsen men den kan jag äta i dagens läge!
Däremot får jag dumpningar! :)
Nästan varje gång jag har käkat mat typ Frukost, lunch & middag så får jag riktiga nysattacker, hicka och i början fick jag även så jag vart kallsvettig! :)
Så kul när man har käkat och dom som vet om att jag är opererad (som mina grannar) jaha nu har Stina käkat mat igen! HaHaHa
En klassiker man får höra på sommaren! ;)

Under det 1.a året efter min OP så rasade jag i vikt, gick ner 70 kg på 1 år!
Jag gick ner väldigt fort i vikt, alldeles för fort men det gick bra!
11 månader efter min OP så visade det sig att jag var gravid (med Liam i magen) innan kunde jag inte bli gravid pga. min övervikt!
Man vart överlycklig och var jätterädd för vad som kunde hända!
Dom vill ju att man väntar 1½ år med att bli gravid efter denna OP men det vart som det vart! :)
Min dietist var överlycklig att jag skulle bli mamma och sa att det var inte alls några problem att ja var gravid redan 11 månader efter, eftersom jag gått ner så bra i vikt och mådde kanon!

Jag har ÄNNU INTE gått ner till den vikten jag vill ha, men är på god väg!!!
Jag var som sagt väldigt överviktig innan min operation, men jag är ändå supernöjd!
Det ska jag vara... är väldigt stolt över mig själv...som gått ner halva mig själv! :)
Men det är som sagt en del kilon kvar som ska bort innan jag är helt nöjd och nått den vikten jag vill ha!
Helst vill jag gå ner till 65 kg, så det är en liten bit kvar men inte mycket! :)
Det får ta den tiden det tar, till slut är jag vid mitt mål...
När jag väl har nått min vikt så kommer jag va så glad och må så himla bra!
Bara kämpa på! ♥

Nu är det bara att se till att `´Lillen`´ i magen växer på som h*n ska sen får man ta vikten efteråt!
Visst är det jobbigt att gå upp i vikt när man vill ner, men man går ju ALLTID upp i en graviditet! :)

Graviditeten med Liam i magen var underbar, men skrämmande... jag mådde ju hur bra som helst allt man läste, alla som skrev hur dom mådde, så mådde absolut inte jag!
Jag kände mig inte ens gravid, det syntes inte ens att jag var gravid förns i slutet av graviditeten!
Fick åka in på en massa kontroller & UL hela tiden eftersom han inte växte som han skulle i magen!
Det var en sådan jobbig tid!

Men den 30.e Juni 2009 kom Liam ut med hela 2890 g & 50 cm! :)
Det var en riktig lycka!
1 vecka fick vi ligga inne på sjukhuset då hans blodsocker var väldigt lågt så fick ligga på neonatalen från Onsdag - Måndag då vi fick åka hem!
Hade även problem med ammningen då Liam inte villa amma precis, så vi hade det riktigt jobbigt!
Vi ville inge annat än komma hem!

När jag väntade Liam gick jag upp 12,1 kg och efter förlossningen gick jag ner 25 kg så det var kanon!
Mådde som en gud efteråt!
 
Nu denna graviditet har jag gått upp 6 kg så ska bli kul att se vart det slutar någon stans!
Denna graviditet verkar även gå mycket bättre än när jag väntade Liam, bebis växer på som den ska enligt BM så troligen kommer jag slippa alla dessa kontroller denna gången!
Jag hoppas verkligen jag slipper dom, det är INTE kul att åka in och ut på sjukhus hela tiden, kolla UL flera gånger, men vi får se när vi ska in på kontroll igen den 21/3, då ser hon om magen växt mycket mindre eller så...
Har den avvikit blir det kontroller och UL kontroller!


Men åter igen till min OP, jag kan äta precis vad som helst, godis, dricka läsk, chips mat m.m men det ska va i måttlig mängd och man får lära sig att lyssna när kroppen säger ifrån!
Annars blir det att man får gå och spy upp det man proppat i sig och det är inte alltid kul!
Har hänt mig ett antal gånger!

Det finns väldigt många som gått igenom just denna OP som inte alls kan äta godis, dricka läsk eller någonting!

Jag lever lyckligare nu än vad jag gjorde för 3-4 år sedan, men ändå känner jag mig inte nöjd! :(
Har gått ner halva min vikt efter jag OP och det betyder att jag har väldigt mycket överflödigt skinn både på magen, armar och lår!
Men det är ingenting dom gör någonting åt förns jag har fått de barnen jag vill ha och det är ju ingenting jag riktigt mår dåligt av att ha men det ser ju inte snyggt ut...
Jag går gärna INTE runt i bikini eller visar mig halvnaken ute precis!

Och det jag verkligen inte trivs med på mig själv just nu eller som jag alltid har hatat det är mitt ansikte... Denna jävla hakan!
Kanske man kan göra någonting åt sen också! :)

Det jag vill ändra är ju att ta bort det överflödiga skinnet på magen, underarmarna det är det första!
Det finns ju massa saker man kan göra, men gäller att ha dom pengarna också för det är ju inte billigt och nu ingår det inte heller skönhetsoperation efter denna OP!

Fast om jag har tur som nu går & vart OP på ett PRIVAT sjukhus så kan dom ha fått in en läkare dit som gör dessa operationer och då kan man få det gratis, men det är ju inte säkert att dom fått in någon!
Ska på min sista kontroll (5 års kontrollen) nästa år och jag hoppas verkligen att dom kan hjälpa en!

När jag ska på min sista kontroll så har jag iaf. fått mina 2 underbara barn som jag alltid velat haft och det är klart det skulle va underbart med flera barn men 2 st räcker gott och väl för mig till en början! :)
Vill ju så klart trivas 100% med mig själv också, få bort skinn m.m!

Men när `´Lillen`´ är ute så ska jag ta tag i träningen på riktigt och köra på stenhårt, va ute och gå och ha det bra!
Likaså lära mig att äta som jag ska, måste ju äta 7 ggr om dagen och det gör jag knappast!

Man kan bli väldigt fin och trivas med sig själv av enbart träning också, där kan man få fastare mage m.m också! :)
Man börjar köra så sen får man se vart det slutar!

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, det vart ett litet hoppigt inlägg med en massa babbel...
Men nu har jag skrivit av mig och jag känner mig lättad!

Inte många som vet om vad jag har gått igenom... nästan bara nära & kära! :)
Men jag är inte rädd att säga till folk irl vad ja gått igeonom!

Varför ska man skämmas???
Jag trivs 100ggr bättre med mig själv nu än vad jag gjorde innan!
Gått ner halva mig, vad mer kan jag göra...
Jag orkar så mycket mer, kan gå ut bland folk, ha kul, gå på stan, roa mig, känna mig lycklig, känna mig fin...
Har världens underbaraste sambo som stöttat mig igenom detta, vi har en underbar son tillsammans och ytterilgare en liten på G!

Vad mer kan jag begära.. man får ta dagarna som dom kommer... till slut blir det bra ändå!

Tack för mig...  ni som läser detta och har frågor så är det bara ställa...

Jag skiter i vad folk tycker & tänker om mig, jag vet vart mina RIKTIGA vänner finns och dom är inte många men det är dom som jag kan LITA på till 100%!
Kommer aldrig släppa taget om dom...