Livet är inte alltid en dans på rosor, den som påstår att det är det måste leva i någon jävla fantasivärld!

Jag mår som sagt inte helt 100, mycket tankar och allt som snurrar runt i huvudet på mig så man blir snat galen!

Man försöker va stark, glad, positiv, bry sig om andra, va stolt & nöjd över sig själv och vad man har gått igenom men man orkar inte hur länge som helst, och det är precis det som hänt mig just nu!
Jag har nått botten så långt ner man kan komma så nu ska man bara kämpa sig upp igen!
Allt detta sätter sig på ens psyke och man kommer in i en djup depression!

Jag ska va stolt över mig själv & det jag gått igenom och allt men just nu kan jag inte va det utan jag mår bara dåligt över mig själv...
Försöker intala mig hela tiden att jag ska va stolt, alla mina nära säger att jag ska va stolt men jag kan bara inte!
Jag hoppas den dagen kommer som jag verkligen kan känna mig stolt igen!

Jag vill inte må såhär dåligt, visst har jag mått dåligt förr men fan inte såhär som jag mår idag!
Det är mycket som får mig att må såhär, dels min operation som jag gick igenom 2007 har mycket med att jag mår som jag gör, sen även lite andra saker som har hänt min stora kärlek och som jag hoppas ska va bra nu och inte dyker upp nå annat skit!

Vill verkligen inte må såhär inför mina barn, Liam förstår precis när jag mår dåligt och är nere!
Han kommer och sätter sig bredvid mig kramar & pussar mig en massa sen så börjar även han snyfta då han ser att jag är ledsen! :(
Det gör så ont i mig att visa för mina barn hur egentligen deras mamma mår, jag vill så jävla gärna må bra!

Att detta skiten ska sätta sig i psyket, aldrig i hela mitt liv mått såhär inte ens när jag var så jävla stor och såg ut som en flodhäst och nu när man har gått ner halva sig så mår man som en ja vet inte vad! JAG SKA VA STOLT!
Varför kan jag inte va det!?!?!

Jag har fått 2 helt underbara barn (som jag inte ens kunde få innan jag opererade mig) tillsammans med min stora kärlek, dom är vårt allt!
Dom får mig att skratta, jag lever för mina barn!
Kommer göra allt för dom även om det är tjaffs ibland så betyder dom allt för mig!

Tårarna bara rinner, det går inte att stoppa dom!

Men det är väldigt skönt att sitta här och skriva av sig och bara låta tårarna komma så kanske man kan känna sig lite lättare efter!
Jag är även väldigt glad att jag har min kärlek som ställer upp för mig och man kan verkligen prata med honom om allt!
Han får mig verkligen att känna mig älskad, värdefull & omtyckt!
Han får mig även att skratta & må bra!
Även väldigt glad över min älskade mor som ställer upp och även hon kan man prata om allt med! ♥
Hon vet vilket helvete jag har gått igenom, hon vet hur jag mår!

Jag har även kontakt med en del på sjukhuset där jag opererade mig 2007, har dock inte kontakt med själva läkaren som opererade mig för han vill jag inte ha någonting med att göra!
En dryg jävel... USCH, ska dock tillbaks på sista kontrollen (5 års kontroll) nästa år och då kommer jag träffa honom!
Han är en läkare som inte tar hänsyn till någoting, utan bara tänker på en massa annat skit!

Jag är också väldigt glad och tacksam över min dietist, världens bästa och hon bryr sig verkligen!
Ringer och hör hur det är, vi mailar varandra, under min 2.a graviditet pratade vi väldigt mycket och hon fick mig verkligen att må bra!

Jag hoppas verkligen att morgondagen kommer va mycket bättre!
Vill inge annat än att må bra, men min kropp säger någonting helt annat!
Man försöker visa lycka, glädje och allt men innerst inne är det bara sorg, depression och helt tomt!

Jag är väldigt glad över dom vännerna jag har, dock inte alla man kan lita på till 100% men dom jag verkligen kan lita på betyder enormt mycket för mig! ♥
Och ni vet nog vilka ni är! ♥