Usch jag är så trött!
Blir inte mycket sova här hemma nu för tiden!!!

Liam verkar ha kommit in i någon seperationångest, går inte att natta honom...
Han ska bara vara i famnen hela tiden då somnar han men lägger man han i hans säng så vaknar han och blir jätteledsen.
Står man där inne och håller i hans hand så slappnar han av och somnar till, men går jag där ifrån vaknar han och får PANIK!!!
Ser han att man går ifrån honom blir han helt HYSTERISK, och tar man upp han så blir han hur lugn och go som helst!

När Liam vaknar på natten och är jätteledsen så räcker inte med att ge han nappen, hållan han i handen eller någonting utan man måste ta upp han och gosa med han för att få han lugn!
Får han sova mellan mig och Thomas så sover han hur bra som helst.
Han vill ha mycket närhet och kärlek, famnen är det bästa han vet just nu.
Men man orkar inte gå runt och bära på han hela tiden, han kan vara i sin gåstol ett tag och åka runt och raca men går jag förbi så blir han jätteledsen och räcker armarna efter en för han vill komma upp.
Eller så springer han efter mig med gåstolen!
Mamma´s lilla gounge! ♥

Det kan ta flera timmar att försöka få Liam att somna, är hur jobbigt som helst.
Förut kunde man lägga han i sängen och han somnade tvärt av sig själv men nu funkar ingenting!

Man känner sig som en dålig mamma fast man vet att man INTE är det!
Barn har ju sina perioder.
Dom behöver mycket kärlek och ömhet!

Men jag förstår inte hur Liam pallar att vara vaken så mycket som han är! :)

Det är likadant: Liam blir så arg om han får ligga på golvet, han vill inte alls det utan han vill stå och gå!
Frågan är om han kommer börja gå ist. för att krypa!
Finns ju barn som gör så också.
En gammal kompis till mig, hennes lilla pojke började gå när han var 9 månader han vägrade krypa!
Men som sagt det får ta den tid det tar, ALLA ÄR OLIKA!
Vissa vill inte krypa, så enkelt är det!
Fast det kommer nog, man ska ju absolut inte stressa fram någonting med sina barn så det tar den tid det tar helt enkelt! :)