Proppmätt!

Hua, vad mätt jag är nu!
Liam är så snäll så han lät mamma äta i lugn och ro, inte för att jag åt upp allt som jag egentligen måste.
Men vad ska man göra när magen säger ifrån att den inte vill ha mer?!?!
Då kan jag inte trycka i mig mer precis, hellre slutar jag äta än att det ska komma upp igen!

Nu kanske folk undrar varför jag måste äta osv.
Jo, det är så att jag har genomgått en operation och så.
Så är det! :)
Mer om det orkar jag inte skriva nu, kanske kommer nån annan gång! :)
Jag är ändå stolt över mig själv som genomgått allt detta!

Nä nu ska jag klä på lilleman och gå ut med hunden på en promenix!
Eller om jag lämnar lillen till Anki så länge så slipper jag dra med allting i detta väder och mörkt är det ute också!
Skönt att kunna gå med hunden där man inte kan dra vagnen.
Vill gärna inte ha Liam i bärselet och gå i skogen när det är såhär mörkt ute!
Anki tackar aldrig nej till att ta hand om Liam! :)

Så får det bli!

Tjilevippen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0